Edvin var ensam ägare till skutan och seglade själv, med Valter Nyman (Sondby) som maskinist. Senare sålde han halva skutan till Erik Holmén (Skavarböle) och 1964 såldes skutan till Johan Gullichsen (Helsingfors). År 1978 såldes skutan åter (till vem?) som passagerarfartyg för chartertrafik.
Då de nya ägarna förde fartyget mot sydligare vatten råkade de ut för ganska hård sjögång, varvid masten skadade bottenträet. Fartyget låg sedan i militärhamnen i Arguinequien, Gran Canaria. De nya ägarna hade inte pengar att betala elräkningen varvid strömmen kapades, och då kan det bara gå på ett sätt - neråt.
Enligt Ted Lönnroos' (känd som nutida skeppare på m/s J.L. Runeberg) berättelse den 6.4 2024:
Ingmar G. och Ted besökte platsen år 1992. De blev tillsagda att det är strikt förbjudet att dyka i hamnen, dvs. ifall klockan är mellan 07 och 17 (efter kl. 17 gick det däremot hur bra som helst). Fartyget fanns på knappt 10 meters djup, det hade varit förtöjt på yttersidan om ett annat fartyg som låg vid kajen. Fortunas master syntes men inget av överbyggnader. Då Ted var under vatten, på babordssidan, och skulle ta sej in i styrhytten genom en fönsterglugg kom plötsligt en ganska beslutsam rocka ut genom samma glugg - så det blev ingen djupare granskning (Ted hade endast ögonmask, lufttub och simppare).
Uppenbarligen blev fartyget sedan en kalasmiddag för skeppsmasken. Finsk tall gillar inte sydligare vatten... eller kanske man kan säga att sydligare vatten nog gillar finsk tall.
Längd: ”62 fot vid kölen” (19 meter)
Bredd: 6 meter
Motor: ”15-18 hästkrafters” kultändare
För skutbygget valdes en lämplig plats vid stranden - "Varvet". Det måste finnas vägförbindelse, rikligt med bra virke i närheten och vattnet måste vara tillräckligt djupt. I arbetslaget ingick 3 gubbar, alla skickliga snickare. Byggandet av Fortuna tog två år. Den tjärade skutan sjösattes liggande på sida, med hjälp av stora mängder vaselin. Först måste skutan fås att luta inåt land, detta skedde genom att fästa 2 stående stockar i den vita planka som syns på bilden. Sedan högg man vass spets på stockarna varvid vikten gjorde att de tunnaste delen av spetsarna krossades mot underlaget och blev lite kortare – och skutans krängning mot land ökade lite. Då skutan låg på sidan lät man den glida ut. Då det var speciellt lågt vatten dagen sjösättningen skedde, fastnade Fortuna en bit från stranden. Som tur var kunde sandskutan Carita, som syns i bakgrunden (mellan masterna), komma och dra loss Fortuna. Då fartyget låg i vattnet, gick ”Oddas Arvid” ombord för att se om fartyget höll tätt. Snart hördes det från lastrummet ”man sku nog kunna rulla cigarretten här nere”. Fartyget var alltså mycket tätt. m/s aux Fortuna var en tvåmastad (galeas), utrustad med en kultändare på 15-18 hk, från Björneborgs Mekaniska Verkstad. Man körde både med segel och motorkraft. Lastningen av sand skedde i huvudsak på Kråkö i Borgå. Resan till Helsingfors tog ca 8 timmar, där lade man oftast till vid ”Pargas”; cementfabriken vid Sörnäs Strandväg. Lossningen skedde med en ”krabb” (grabbskopa), sanden fördes sedan med linbana över vägen till fabriken. Returresan till Borgå tog ca 5 timmar.
Rakennustyömaa perustettiin sopivalle paikalle rannassa ("Varvet"). Siihen piti olla tieyhteys, ympäröivässä metsässä oli oltava paljon puuta ja veden piti olla riittävän syvä. Työporukkaan kuului 3 miestä, kaikilla oli hyvät nikkarointitaidot. Fortunan rakentaminen kesti kaksi vuotta. Tervattu laiva laskettiin vesille liukuen kyljellään, suuren vaseliinimäärän avulla. Ensin alusta oli kallistettava maata päin, tämä tapahtui kiinnittämällä 2 tukkia pystysuunnassa valkoiseen lankkuun joka näkyy kuvassa. Sitten miehet teroittivat tukkeja jolloin ohuet kärjet rikkoutuivat alustaa vastaan ja lyhenivät hieman – ja laiva kallistui aina vähän enemmän maata kohtaan. Kun laiva makasi kyljellään, se sai liukua veteen. Koska tuona vesillelaskupäivänä oli erityisen matala vesi, Fortuna jumittui vähän matkaa rannasta. Onneksi hiekkalaiva Carita, joka näkyy taustalla (mastojen välillä), tuli avustamaan ja veti Fortunan irti. Kun laiva makasi vedessä, ”Oddas Arvid” kiipesi siihen katsoakseen oliko se vesitiivis. Pian kuului lastausruumasta ” täällä onnistuisi kyllä sätkän kääriminen”. Laiva oli siis hyvin tiivis. m/s aux Fortuna oli kaksimastoinen (kaljaasi), varustettuna 15-18 hv:n kuulasytytysmoottorilla Porin Konepajalta. Laiva eteni sekä purje- että moottorivoimalla. Hiekkaa lastattiin pääosin Kråkö:llä Porvoossa. Matka Helsinkiin kesti noin 8 tuntia, siellä kiinnityspaikkana oli yleensä ”Pargas”; betonitehdas Sörnäisten Rantatiellä. Purku tapahtui kauhalla ja hiekka päätyi köysiradan välityksellä tehdasrakennukseen. Paluumatka Porvooseen kesti noin 5 tuntia. |
Byggplatsen var vid någondera av de röda pilarna
|